Det var en gång en målare...

Jag har målat brädor i två dagar. Det är rätt kul omväxlingsarbete faktiskt. Dock har jag, när jag målat kanterna, gått böjd som Ringaren i Notre Dame så därför har jag ont i ryggen. Men annars så...

Idag hände en rätt konstig sak. Det var en ko som kalvade, jag drog fram kalven till henne och efter ett tag så mjölkades hon i mjölkgropen, ganska direkt efter kalvning. Sen gick chefen in och jag fortsatte med att ge kalvarna.

När jag var klar med det skulle jag spola av golvet där mjölkkorna står, inklusive den nykalvade kon, och vad upptäcker jag då???? Jo att det ligger ett slemmigt litet bylte nedanför den nykalvade kon. Men WTF??? Tänkte jag. En kalv till. Alltså tvillingar.

Så vad gör man? Jo jag började att släpa fram henne till mamman men kom snabbt på att golvet fullt av koskit så jag bar det lilla knytet, för kalven var verkligen pytteliten, den minsta kalv jag sett. Jag blev givetvis full med fostervattensslem där jag bar kalven i famnen men det gjorde inget. Jag kände det som att jag gjorde världens insatts.

Det var i alla fall en liten kvigkalv och tvillingen en tjurkalv. Men gud så söt den lilla snuttan var. Så otroligt liten att jag inte kan fatta det.

När det händer sådana saker gillar man verkligen jobbet och känner att det är inspirerande.