Dansken och jag

Ibland är jag riktigt rolig. Som när jag i onsdags väntade på bussen till Reykjavik. Stod där ensam och väntade utanför macken. Men sen var det ju en dam med en jättestor resväska där som också väntade på bussen. Jag är ganska spontant social sådär och började prata lite med damen på englska. Frågade vart hon skulle och pratade lite om vädret. Hur som helst så visade det sig att hon skulle till Köpenhamn med sin stora väska.

Samtalet fortlöpte smått och hur det nu var så berättade jag väl vad jag gjorde här och att jag var från Sverige. Då sa hon att vi ju kunde sluta prata engelska. Hon började prata danska och här så läser man danska i skolan så jag reagerade inte över det. Dessutom så var hon affärskvinna och reste tydligen mkt inom nordiska länder. Saken var den att hon pratade jävligt bra danska. Perfekt uttal nästintill tyckte jag så jag berömde henne för hennes danska. Varpå hon svarar att hon ÄR från Danmark. Hahahaha.... så jävla trög jag kände mig. Stått och pratat med en dansk i 15 minuter utan att inse att hon är dansk. Kul att dessutom ha berömt en dansk för att prata bra danska. Det är nog inte många som gjort det inte!