Koskit

Shittans pittans!Kors i taket! Halleluja! Vad upptäckte jag nyss när jag, surmulen och skitig som en gris, kom in och satte på datorn efter ett kobajsigt pass i ladugården?? JO, internet har kommit tillbaka. Inga mer ensamma, mörka stunder ute i forskningskontoret. Nu blev jag glad som ett barn på julafton.

Annars är livet fullt av kobajs. Kobajs på kläderna, händerna och då och då i ansiktet. Är inte det minsta kvackelmagig av mig eller töntig vad gäller djurspillning. Men när man får kobajs på sig hela tiden är det INTE kul. Har slutat att tvätta min lagårdsjacka så ambitiöst varje vecka som jag gjorde förr. Ingen idé när den ändå blir full av koskit på två sekunder. Den ser jävligt snuskig ut nu och luktar hemskt.

Jag har liksom gett upp hoppet om kor. De är inte så mysiga och så jävla snälla som folk tror. De är dumma och det enda de gör är att skita hela tiden. De skiter när de är rädda. De skiter när de får vänta för länge. De skiter när de äter. De skiter när de mjölkas och de skiter på MIG. Ok, de är ganska söta och ibland har de sina ljusa stunder. Men det jävla skitandet gör mig trött. Men det är ju synd om dem egentligen. De får foder som gör att de skiter som fontäner nästan. Lösa i magen till tusen.

Idag har jag högtryckstvättat runt och i mjölkgropen. Intorkat bajs som jag blästrade bort med sann glädje. Rent, rent, rent det är min melodi. Jag var så nitisk att jag låg på knä med högtryckstvätten för att komma åt i alla skrymslen och vrår. Och det blev rent. Knappt ett spår av koskit så långt ögat kunde nå.

Högstryckstvätten åsamkade mig dock smärta i höger axel och skulderblad. Det blir ju ett visst tryck på en högtryckstvätt som man ska hålla emot och jag är ju inte Karl Alfred precis så jag antar att 2,5 timmars spänd högeraxel tar ut sin rätt. Annars är det ganska kul att högtryckstvätta tycker jag. Det blir ju rent.