Rökviken

Idag har jag varit i Rökvika..haha. Köpt julklappar. Dock inte alla. Har provat ett 20 -tal klänningar också men varit snål eftersom de varit ganska dyra och jag har varit borta för länge för att kunna jämföra med vad de hade kostat i Sverige. Men de har varit sjuk snygga i alla fall.

Nu har jag packat min väska för 2:a gången. Allt utom datorn, laxen och mina skor, men de grejerna har jag beräknat till en vikt av max 3kg. Väskan, utan datorn, laxen och skorna väger ca 11 kg. Typ ingenting. Känns skönt. Dock är den full eftersom jag köpt så många cholkadkartonger att ge bort och de tar väldigt stor plats.

Köpte Emilìana Torrini idag. Så gött att jag hittade CDn för den var slut i Kringlan och där sa de att den var slut på hela södra Island. Haha... men jag hittade den i bokhandeln och slet åt mig en i ett nafs.

Älskar för övrigt Isländska bokaffärer. Vilket utbud! Hälften isländsk hälften engelskspråkigt. Lägg därtill andra språk. Jag kan gå i dessa jättestora bokaffärer hur länge som helst.

Vinurinn min

Dessa vackra väsen. Att man med sin hand kan smeka deras varma, lena päls. Att man kan ta på något så vackert.

Tack Island!

Nu är det endast fem dagar kvar till min hemfärd. Just nu känns det ganska vemodigt. Jag vill så himla mycket hem men samtidigt så kommer det bli jättejobbigt att ta farväl av familjen och barnen, särskilt Hallgerdur och Hannadora.

Jag som inte är särskilt sentimental av mig kommer nog inte kunna hålla tårarna tillbaka.

Och faktiskt, jag kommer att sakna landet. Jag har klagat mycket sista månaden men Island är ett fantastiskt land. Otroligt vackra och unika omgivningar. Jag kommer att sakna Island. Och fast att jag har kännt att jag nog inte vill tillbaka hit så har jag nog ångrat mig. Det handlar mer om rätt period på året. Jag har upplevt den värsta tiden med kyla och vind nästa gång jag kommer hit får det vara under vår/sommar-halvåret.

Jag vill egentligen tacka detta land för allt jag har fått uppleva. Jag vill tacka för att jag fick chansen att komma hit och bo och arbeta på Stora Ármòt. Jag har fått se och uppleva så otroligt mycket under de här fyra månaderna och jag vet att min vistelse här är något jag kommer att bära med mig i minnet för resten av livet. Så Takk fýrir!

Ég er ath komast aftur thad er loforthid mitt!

Ont- AJ

Jag har snoront i vänstra handens ringfinger. Var ute och tittade till kalvarna och kunde inte låta bli att kela lite med dem. En började suga på min hand och jag brukar inte gilla det men jag tänkte inte så mkt på det då jag klappade en annan samtidigt. Plötsligt gör det sjukt ont. Jag inser att fingrarna kommit lite för långt in i käften på kalven och håller just på att tuggas av de bakre tänderna. Dvs, de kraftiga och stora. Det har hänt mig förr men då har inte kalvarna varit så stora som 3 månader därmed har de inte haft lika kraftiga käkar.

Så nu bultar mitt finger något enormt och det håller på att svullna upp. Bajs att man ska vara så oförsiktig jämt.

Jag har plockat sten idag. Passade på när jag letade efter hästarna. Hittade tyvärr lite för många stenar som var skithäftiga. Så nu kan jag inte bestämma mig för vilka jag ska ta hem. Alla går då inte eftersom de tillsammans vägde lite över ett kilo.

Just nu klipper de klövarna på korna. Det är otroligt häftigt då de gör de i någon slags spacad anordning där man hissar upp kossan i luften och hon är fastspänd så att hon inte kan röra en tum. Men det gör inte ont för dem och de ter sig faktiskt avslappnat. De som klipper gör det med några slags slipmaskiner och det är riktigt fränt att se på.

Idag är det exakt en vecka kvar tills jag kommer hem. Har redan bokat in lunch med Emelia på Fredagen dagen efter. Nya kinahaket i Boxholm. Hoppas att Sofia hakar på med.

På måndag har jag tagit ledigt för att åka in till Reykjavik för lite shopping. Det ska bli kul. Ska köpa julklappar så det ryker om det. Haha. Men det får bli små saker som inte tar så stor plats.

9 dagar

Så var det bara 9 dagar kvar till hemfärd. Det känns underbart. Har redan bokat in lunch med Emelia och kanske Sofia på fredagen dagen efter jag kommer hem. Jag kommer ha fullt schema hela månaden fram till inryckningen. Men det är rätt gött. Man vill ju inte bara gå hemma och dra.

Just nu trivs jag jättebra med allt. Jag har klippt kosvansar och endel ryggar. Får eksem under ögonen då jag gör detta men annars är det än ganska rolig syssla sålänge man inte klipper någon kviga som är helt skogstokig och ska sparkas och hoppa runt i spiltan av rädsla till klipparen.

Har tagit ledigt på måndag. Ska åka in till Reykjavik för lite shopping. Julhandla och lite. Det ska bli angenämnt.

Ja.. så nu är det ju bara att vänta hem mig!

Idag är en dag av lugn

Idag känner jag mig frälst. Ja, eller något i den stilen. Jag vaknade klockan tio av väckarklockan eftersom jag, även då jag har sovmorgon, inte kan tillåta mig själv att sova för länge. Var dock skittrött så jag sov ytterligare tjugo minuter.

Går upp äter frulle. Får en glad överraskning då familjen ska dra in till Reykjavik på kalas och bestämt sig för att åka in tidigt för att julhandla lite. Jippie! Huset för mig själv hela dagen. Bara jag och Drìpla, doggen.

Bestämde mig för att sno bilen och dra in till Selfoss, denna underbara lilla håla. Köpte lite julklappar. Chokladaskar med isländska motiv till min faster och kusin. Brukar inte köpa julklappar till dem annars så jag känner mig som en frälsare, därav den frälsta känslan antar jag.

Köpte även julklappar till kidsen här. Varsina fula julstrumpor med godis i till de 3 äldsta. Billiga. Känner att jag är orättvis då Hallgerdur ska få en Cd med Astrid Lindgren -sånger som min mor skickade hit med post. Men sen så står jag Hallgerdur nämre. Hannadora ska få något passande en 2åring.

Drog hem och käkade lunch med doggy. Jag åt tonfisksallad och hon fick en morot. I Sverige var tonfisk bland det värsta jag visste. Här är det bland det bästa jag vet. Men det är faktiskt skillnad på den här och den hemma. Den hemma smakar och luktar skumt. Den här smakar gott och luktar faktiskt inget. Sen så kan det ju kanske bero på all fårmat jag har utsatts för...

Idag älskar jag det här landet. Eller jag älskar är nog att överdriva. Men det är så vackert. Det är tjockt med snö ute och det blåser inte mycket. Det är tyst och vackert. Jag har huset för mig själv och njuter av tystanden utan förbannat pianoklink, tjutande/gallskrikande barn, isländska julsånger på högsta volym m.m. Doggy, Drìpla kan ju förvisso få sina spel och börja skälla men
hon verkar ovanligt harmonisk idag, kanske njuter hon också av tystnaden och lugnet.

Så mycket av mening

Jag känner för att skriva idag. Skriva skriva skriva. Det finns så många formuleringar och så många oanvända ord i mitt huvud. De vill komma ut.

Har inget att skriva om....

Så det blir ett tankesammelsurium.

Jag är tom i huvudet. Fast jag är smart det vet jag. Jag är social. Det är mitt vapen.
I krig behöver man ett vapen. Man behöver ett skydd. Mitt skydd är min kyla. Kyla mot de öppet sentimentala människorna. Mitt skydd är tyvärr även mitt nederlag. Det inser jag. Men ibland är tingens mening plus minus noll.

Stelpurna mina - Mina flickor

Jag kom att tänka på en sak så här snart inpå min hemfärd. Jag kom att tänka på att jag kommer att sakna Hannadora och kanske främst Hallgerdur. Jag kan ju inte påstå att jag är direkt barnkär. Hrm hrm... Men de här två ungarna är nog faktiskt de goaste barn jag träffat.

Hallgerdur, min kära vän, är endast 4 år men har ett förstånd som nästan överstiger mitt. Jag glömmer ofta bort hennes ålder och tänker inte så ofta på att hon är bara är ett litet barn. Ibland är det som om hon nästan får påminna mig om det. Men hon är så otroligt smart och kvicktänkt. När mina isländska ord inte räcker till försöker hon faktiskt förstå mitt svenska svammel. Och hon lyckas oftast. Inte ens hennes åttaåriga bröder eller 11åriga syster förstår mina svenska kompletterade ord till min bristfälliga isländska. De bara gapar. Men då griper Hallgerdur alltid in och svarar mig och tolkar kvickt ut vad jag sagt. Jag beundrar detta barn innerligt för hennes klipskhet och hennes otroligt sympatiska sätt.

För inte så länge sedan räknade Hallgerdur upp alla sina vänner. Det var Ingebjörk och Ingebjörks lillasyster och så Hannadora, Hallgerdurs egen lillasyster. Jag tyckte att det lät lite sorgligt med bara tre vänner varav en ett syskon. Men Hallgerdur misströstade inte för det. Men jag sa i alla fall något i stil med: "Er ekki ég vinurinn thin?" - Är inte jag din vän då?

Då fick jag världens omfamning. Och det ska tilläggas att Hallgerdur inte är något kramigt barn. Jag blir sällan rörd. Men det faktum att hon uppskattar mig som en vän att lägga till som nummer fyra gjorde mig varm innombords.

Häromdagen när jag kom in till frukosten frågade hon mig förståndigt: "Var thad gaman ì ludrasveitinna igeir?" - Var det roligt på orkestern igår. Jag menar vilken fyraåring bryr sig om något annat än sig själv eller har koll på vad omgivningen sysslar med när man själv sover.

Helt enkelt. Det är 12 dagar kvar till jag kommer hem och nu inser jag att det kommer bli vemodigt att åka hem trots att jag längtat hem endel såhär på sluttampen.

Koskit

Shittans pittans!Kors i taket! Halleluja! Vad upptäckte jag nyss när jag, surmulen och skitig som en gris, kom in och satte på datorn efter ett kobajsigt pass i ladugården?? JO, internet har kommit tillbaka. Inga mer ensamma, mörka stunder ute i forskningskontoret. Nu blev jag glad som ett barn på julafton.

Annars är livet fullt av kobajs. Kobajs på kläderna, händerna och då och då i ansiktet. Är inte det minsta kvackelmagig av mig eller töntig vad gäller djurspillning. Men när man får kobajs på sig hela tiden är det INTE kul. Har slutat att tvätta min lagårdsjacka så ambitiöst varje vecka som jag gjorde förr. Ingen idé när den ändå blir full av koskit på två sekunder. Den ser jävligt snuskig ut nu och luktar hemskt.

Jag har liksom gett upp hoppet om kor. De är inte så mysiga och så jävla snälla som folk tror. De är dumma och det enda de gör är att skita hela tiden. De skiter när de är rädda. De skiter när de får vänta för länge. De skiter när de äter. De skiter när de mjölkas och de skiter på MIG. Ok, de är ganska söta och ibland har de sina ljusa stunder. Men det jävla skitandet gör mig trött. Men det är ju synd om dem egentligen. De får foder som gör att de skiter som fontäner nästan. Lösa i magen till tusen.

Idag har jag högtryckstvättat runt och i mjölkgropen. Intorkat bajs som jag blästrade bort med sann glädje. Rent, rent, rent det är min melodi. Jag var så nitisk att jag låg på knä med högtryckstvätten för att komma åt i alla skrymslen och vrår. Och det blev rent. Knappt ett spår av koskit så långt ögat kunde nå.

Högstryckstvätten åsamkade mig dock smärta i höger axel och skulderblad. Det blir ju ett visst tryck på en högtryckstvätt som man ska hålla emot och jag är ju inte Karl Alfred precis så jag antar att 2,5 timmars spänd högeraxel tar ut sin rätt. Annars är det ganska kul att högtryckstvätta tycker jag. Det blir ju rent.